söndag, oktober 16, 2005

Skriven verklighet?

Så mörkt det är. Fast ljust ändå. Va härligt livet kan vara...

Sporten i snabbt:
1 Bunkeflo - J-Södra 1-2 ; Vilken fest det blir på vallen.
2 Hv71 duger, Djurgården suger men vann ändå. Surt Modo.
3 Sverige!!!! Festsommar.

Fussball. En strålande dag för fotboll och ett gäng trixande pojkar med mycket vilja (och en del talang) samlades. En rund boll och lite krafs som mål. Bra match.

Att vilja men inte kunna. Meningen som så väl beskriver min talang för ordning och reda. Blivande konstapel Wetterlind har särdeles oreda i rummet. Ett antal gånger om dagen tvingas nyss nämnda pojkspoling klättra och gräva sig fram i det blå rummet. Målet, sängen, hittas med fördel med hjälp av surret från datron, som allid ligger vi kuddens sida, samt ljuset. Ljuset från slutet på tunneln, eller sänglampan. Städa, säger då de vise. Ja, d ska ja, nynnar Jonatan lätt som svar och gör precis tvärt om. "Lägger hjälmen här så länge..." Satan så länge sen... Men imon, då ska jag städa....

Innebandy idag och total smärta. Mina ben. Seger dock. Härligt med korpen ändå, och snart är det hockeybockey.

I brist på schizofreni får man använda sig av fantasins härliga verktyg. Att vilja men inte kunna går att avhjälpa med ett antal ord, bildandes meningar, om hur man egentligen vill att livet ska te sig. Som ung, och flitig, författare löste jag problemet att jag inte, ännu, hade knutit något lönsamt kontrakt med någon NHL-klubb genom att helt enkelt skriva om mig själv som en framgångsrik hockeykille. Lysande briljant lösning på problemet. Senare skrev jag om en polis med liknande egenskaper som författaren-him-self. Därför tänkte jag att det kanske fortfarande fungerar....

En stilla tanke for genom hans hjärna när han vred om nyckeln på sin svarta Porsche. Tänk om någon hade hittat pengarna. Om gömstället hade varit undermåligt. Med trädens lövverk som enda vakter och mossan som enda skydd för insyn kunde de vara borta. 10 miljoner kronor hade han lagt i adidasväskan den regniga natten för snart 5 år sedan. Kunde pengar hålla sig i gott skick så länge? Han hade tänkt på allt. Emballaget var oklanderligt. Eller var det det? Pulsen gick upp när han svängde av landsvägen för den smala grusväg han vandrat på då, då när pengarna var färska. Grus smattrade i hjulhusen och ur stereon hördes tonerna av "Here without you". Nu var han snart framme, framme vid pengarna. Han var rik. ...och hade ett nystädat rum.

Så enkelt.

Kepsen, varför har han inte på sig keps? Tränaren kommer bli jättearg om han släpper in ett pga av sol i ögonen.

Söndagsbloggen verkar inte bli längre än så här. Någonstanns ute i den mörka söndagskvällen sitter en kvinna. Kanske väntar hon på mig?


Tss, skulle jag, Jonatan the great, missa att nämna Robert Byxlös särdeles lustiga pryl på kåren. Skulle inte tro så.. Keep the good work up (and the pants down...)

English summary:
No top10 today (it'll be back). Fussball. The Cap. Kisses.

1 Comments:

At 9:45 em, Blogger Robban said...

The no pants dance is the shit! Underbar blogg som vanligt, än en gång figurer jag, dels i skrift och i illustration av Pär. Helt fantastiskt!!

 

Skicka en kommentar

<< Home