En marshmallow mot din tanke?

VILKEN GUD! Särdeles light cola men ack så snaxigt!! o så stilig han är sen...

Så sänkte sig ett mörker över staden. Till tonerna av May It Be med Enya (soundtrack från lord of the rings bl a) byggs en feststämning upp... En feststämning som ska mynna ut i en liten träff på harrys, me stort h... En lustfylld aktivitet av dricka, dans o vänskap, å vilka vänner sen..

Idol rullar. Att d va så länge sen.. o så långt borta... fast kul, satan så kul d va.

Bland fotbollshjältarna kommer vi till en back som under mitt första aktiva (som tevetittare förvisso) fotbollsmästerskap satte sånt intryck. Backen som var uppe på hörna och skott-nickade, inte en utan två gånger. EM i Sverige 1992 och match mot Frankrike. 24:e matchminuten o se, där var han. 1-0 och en perfekt start på hemma-em. En annan minnesvärd spelare, Jean Pierre Papin, kvitterade dock, vilket även blev slutresultat.
Match mot Danmark några dagar senare och vinst 1-0 genom snurren Thomas Brolin. Ytterligare en hjälte, som dock fumlat bort sin plats bland mina top tio pga efterkarriären. Som en marshmallow, tjock o skum. Sen kom englandsmatchen. 3 poäng så långt och baklängesmål i 4:e minuten genom ytterligare en gammal hjälte, David Platt. Efter paus, i 52:a minuten, klev han dock fram igen och nickade, på hörna, in kvitteringen. 1-1, Jan Eriksson. (Brolin nätade sedan i 82:a 2-1 och tvåpoängaren var klar).
Brolin målade mot tyskland i semifinal men det räckte inte. 3-2 (efter mål av Kennet Andersson i 90:e) och Sverige var utslaget ur tuneringen som vanns av den sent inkallade danska maskinen.
Jan Eriksson vann guldbollen 1992 för sin insats i EM men skadades senare och hindrades från att spela världsmästerskapet i USA 1994. Trots detta är han en av de första fotbollshjältarna i mitt liv och han återfinns därför på plats 4 i min tio-i-topp över Jonatans fotbollshjältar.

kan verka skumt att börja listan från 1:a plats, men men...
Listan so far:
1 Eric Cantona
2 Paul Gascoigne
3 Hristo Stoichkov
4 Jan Eriksson

mer om Janne Eriksson

19,31 och det närmar sig. 29 minuter till take-off. 29 minuter av spänd förväntan. Funderingarna och förhoppningarna om kvällen är många. Fler än bubblorna i kvällens först öl. Fler än stegen som ska ta mig hem ikväll.
Kommer robban minnas något? Kommer cash få sova borta? Kommer lillpojken följa mig hem?
Hoppa, dansa, gör vad du vill...

Ett rykte florerar, ett rykte om en hockeybockeykarriär. Om en kille som inte åkt skridskor på 6-7 år och som ska stappla sig ut på isen med en alldeles för kort klubba och jaga en liten orange boll. Korp-hockeybockey kallas det visst. Vilket fenomen.. korp... va trasig jag kommer vara... bli... Ska bli spännande i a f, kan jag inte neka till. Kanske för spännande...

Dill i korv-stroganoff? Me not think so....

O, e hungrig. Inte törstig. Fel, fel, fel. Om jag äter blir jag mätt men törstig. Blir ja mätt blir d dock svårt att hinka bärs. *suck* bye the way: Viktigt att äta, annars kan man bli sur...

Måste produca PP:n me, ska in imon... oj oj oj... bakis o spela in video? vilken grej.. vilken tjej...

Nu åter till den bistra verklighet som talar om för mig att jag måste rusa hem, hämta alkoholhaltiga drycker i lagom mängd för att förvränga mitt vardagliga beteende och förstärka min humor, tillföra mobilen tillräckligt med ström för samtal om att jag lever och mår fint samt att göra det bästa av den taskiga situation mitt hår ger mig och försöka, med vax o sax, framkalla någon form av frisyr. Detta på den ringa tid av 9 minuter (ty det är vad som återstår till nyss nämnda fests begynnelse). Skola de som hava bråttom sona för sina synder? Va?!?!


English summary:
Enya the Idol. Platt Marshmallow. Stroganoff-party. Produce the PP. Behindie... (great word)