Kvinna som chef?

Andel kvinnor och män i chefsbefattningar. (SCB)

skoluppgift:
Kvinnan som chef

Alla kvinnor vet vad de vill, men de vet inte alltid när de vill det. - Hans Söhnker

Är citatet ett svar på varför kvinnor mer sällan får de höga chefsposterna än män? Att kvinnors inställning, historiskt och idag, saknar drivet och viljan som krävs för att ta sig enda upp? Jag tror inte att så är fallet och i forskargruppen FOSFOR’s (Feminist Organization Studies) bok ”Det ordnar sig” diskuteras bland annat just frågan om kön kontra kompetens och åsikterna där yttrar samma inställning.

I bokens praktikfall tas ett exempel på ett företag upp och analyseras utifrån frågor om bland annat jämställdhet och kvinnors villkor som chefer upp med en enkätundersökning som bas. I undersökningen framgår att strävan efter att bli chef inte alls skiljer sig mellan könen i samma omfattning som tilldelningen av chefsbefattningar (se tabell nedan) gör. 53 % av kvinnorna hade inställningen att de ville bli chef, att jämföra med männens 64 % som svar på samma fråga. Dessutom svarade 57 % av kvinnorna ja på frågan om de kunde tänka sig att flytta för sin chefsposition (att jämföra med männens 71 %). Så, om det då inte är viljan som skiljer könen åt, vad är det då?

Är män bättre ledare än kvinnor? I boken påpekas att i jämförelsen av vilket kön som bäst passar in i rollen som chef utgörs den mallen av befintliga chefers prestationer och synsätt. Problemet med denna jämförelse är att de flesta chefer är män och därför jämförs män och kvinnor med män, och vilka är mer lika män än männen själva? Följdaktligen passar män bättre in i rollen som man, eller chef i företagets ögon, och väljs då till posten på bekostnad av kvinnan.
Skillnader i könen går aldrig komma ifrån men en del skillnader är relevanta för arbetet och andra är det inte. Oftast är det dock inte detta som avgör utan synen på könen, kulturer inom dessa och företaget och historian som ligger till grund för valen av chefer. Visst kan man anse att mannen är fysiskt starkare än kvinnan men alla män är inte fysiskt starkare än alla kvinnor, lika lite som att alla kvinnor är mer fingerfärdiga och husliga än alla män. Starkast person på de yrken som kräver styrka, fysisk eller psykisk, således.

Jag har själv växt upp i samma samhälle som ligger till grund för debatten, det enligt många ”mansstyrda” samhället. En tydlig generationsklyfta kan dock skönjas i synen på mannen som ledare, både i familj och samhälle, men även om förändringen kommit långt är det långt kvar. Statsministrar, presidenter, kungar och chefer är de som styr samhället. Poliser de som bevakar och skyddar det. Samtliga grupper är mansdominerade och de som driver utvecklingen, om än med ökat motstånd från kvinnor men även män. Mina föräldrar är på sätt och vis ett exempel på stereotypen av vad könen bör arbeta med då min mor arbetar med människor på socialförvaltningen och far driver eget företag inom handel men även vissa inslag av verkstadsproduktion. Min mormor arbetar som lärare och min morfar arbetade som revisor på skattemyndigheten vilket kan tyckas peka på männen som de som har koll på pengarna och kvinnorna, återigen, det sociala och kontakten med människor. Sjuk- och äldrevård kontra bil- och byggbranschen kan ses som ytterligare markörer på vem som bör göra vad.

I bokens exempel var fördelningen av kvinnor och män på varuhuschefsnivå följande:
Män 92 %
Kvinnor 8 %

Då det verkar som det mesta av problemet i frågan om vad som ska väga tyngst i frågan om chefstillsättning verkar ligga i människors hjärna måste så även lösningen hittas där. Men hur förändrar man tusenårig tradition på den bråkdel av tid som krävs för att få ett jämställt samhälle? Vi har kommit långt på bara 100, 20 och 10 år men ytterligare acceleration krävs. 1969 skrevs ”ökat arbete för jämställdhet” in i läroplanen för grundskolan och året senare i den för gymnasiet. Förhoppningsvis har den rotat sig idag och bidrar till ökad förståelse, kunskap och debatt i frågan och det är där jag ser lösningen. Politiken finns redan till stor del och kvotering är omvänd diskriminering i mina ögon och inte någon lösning utan en förskjutning av problemet. Det är i människors, och då till stor del männens, hjärnor som problemet ligger och det är genom just debatt och kunskap som dessa kan komma till insikt och inse att även om könen skiljer sig åt är det inte nödvändigtvis mäns syn och lösningar som är de rätta i t ex en chefsposition.