Vems verklighet?

om ett par månader är det dags... längtar.

Vad är tid? Någon har uppfunnit den och vi lever efter den. Tiden tar slut varje dag men fylls på nästa. December och evigt mörker och tiden känns som den står stilla för en stund. Ger mig tid att stanna upp och tänka på allt som händer. Och inte händer. Den långa väntande promenaden i mörkret gör att man blir lite tung i sinnet och djup i tankarna. Berg-och-dalbanan som kallas livet driver sina vagnar upp mot toppen men det är lite för mörkt för att man ska se när toppen övergår till den snabba vägen ner, med skrik (och händer i luften) som följd. Inte fan är det någon som skriker och har händerna i tunnelbanan.
Snart övergår 2005 i 2006 och ännu ett år är passé. Vilket år sedan... Fortfarande lite lite kvar att göra något minnesvärt av. Varje dag bör göras minnesvärd men dagens, liksom gårdagens och dagens före den, händelser hjälper inte direkt till att göra dessa minnesvärda. En rolig msn-stund om en röd väska lättar dock upp i det hela och ett namn har klargjorts. Lite ljus i decembermörkret.

Min verklighet är den enda sanna...

Så hur gick det med den där vandringen? Med läckande sko ska ja promenera de kilometer som skiljer min bostad från skolan. Utan mp3-spelare kommer jag passera fik, affärer och lägenheter i min vandring. Sen ska jag gå hela jävla vägen tillbaka också, fast för en god sak. Arbete ger själen ro. Kommer bli sent dock, och tröttligt imorgon. Ses på kåren sen då....

Ja ha ju skickat... först o fler...

Utan anledning finner man sig själv sittandes leende. Är det bloggandet som förnöjer? Nobeltalet inför en miljard människor? Den röda väskan? En gruppsammansättning? Brist på sömn?

Skulle kunna tänka mig att sjunga en gyllene tider sång....

English Summary:
This machine, this machine!!!