Trögt hav.

Nog förberedde dom oss allt. Våra föreläsare om att vi skulle få slåss om jobben, om att slåss för att påvisa vikten av vårt arbete och om att kommunikation tämligen sällan kan mätas i pengar. Varnande finger om att informatörer inte alltid anses som den viktiga kugge i maskineriet som den faktiskt är, eller om att informatörer lätt får uppgifterna som ingen vet vem som egentligen ska göra höjdes. Nu vet jag vad dom pratade om. Nu vet jag att det kan vara än värre.

o, allt gott kaffe...

Det påbörjade projektet med en intern kommunikationsplan har visat sig vara än mer komplext än jag räknat med. En organisation som tredubblat personalstyrkan på kort tid, som helt saknar kommunikationsplan (trots tjat från informationsansvarig), som har fler ostrukturerade kanaler än alla tyska, amerikanska och japanska tv-bolag tillsammans och ett motstånd till förändring. Informatören har tidigare själv seglat på det tröga havet av skeptisim och nu är jag med som utkik i tornet för att försöka hitta lättare vägar. Att nysta upp det trassel av kommunikationskanaler, lösgöra det från dom som upprättat dem och ibland anser sig ha ansvar och ibland inte för att sedan vackert linda ihop det i någon form av boll. Sedan sticka den perfekta kommunikationsplanen, tillsammans med Jeanette, Frida och Micke. Hej hå, det är inte något lätt vi hoppat på.

Dagens lärdom:
Allt om hur man fastställer faderskap och släktband genom DNA och dilemmat kring Mihaijolvic-kniven.