[här skulle då varit ytterligare bilder, få se om d funkar bättre senare, håll till godo med texten så länge]
Ett år har gått. Inte kalenderår, inte januari till december och inte 365 dagar men ändå ett år. Ett skolår. Ett högskoleår. Ett fantastiskt år. Visst är varje år det bästa, men detta året det mest minnesvärda någonsin. Inga ekonomiska rikedommar eller personliga idrottsframgångar i år heller, men så mycket annat.
All började med 10 fantastiska dagar. Med lillebror i handen klev vi in, senare än de flesta i den sal vi så många gånger skulle komma att återvända till. Utan att egentligen veta va MKV var satt jag där och skulle "kolla va det kan vara" medans fuskuppropet pågick för fullt. Med den värsta snobben jag någonsin träffat vid min vänstra sida satt jag sedan och överöstes med information innan festen kunde börja. Med nollebrickan runt halsen och indianband runthuvudet levde jag med nordamerikaner och försökte fånga ögonblicket. Med ett L på armen avklarades SWE utan benbrott, simning utanför piren och en hel del trängandes i telefonkiosken. Bröder träffades. En stockholmare som drack fadöl till frukost, en invandrad göteborgskille som kunde prata gotländska o önskade bli mäklare och en niklas som nöjde sig med det roliga under insparken o sen drog hem för att börja arbeta istället. Osså lillebror så klart.
Vidare från året kan man inte låta bli att minnas nätterna i datasalarna och i uppsatsskrivandet. Det senare med inte mindre än 2(!) stockholmare. Det tidigare, som tidigare nämnts, aningen i magpirrets och msn:andets tecken. Mycke bra musik på den tiden. Kurser avklarades i rasandefart och utan att behöva omtentas. Fler bröder knöts till hjärtat. Norrländska pojkar med konstiga dialekter och märkliga personligheter (knickers och surströmming eller platt- och kaffekokarskräck och renjägare). En smygstockholmare (me hjärtat i tälje o mången draman runt sig) och ännu en stockholmare anslöt som sagt och gänget blev ngt av ett magiskt. Men med tiden anslöt också en hel del damer till familjen. Mrs Montan (alias mrs muffi), Emi (som med sin aldrig svikande aoura lättat upp mången dagar i skolan), röda väskan (liten o klen men kul ändå), Pilisgirl (förstod aldrig va hon sa men attans så kul hade vi), den blonda utlänningen (mången timme har spenderats på att språka om allt från kärleksbekymmer till hästar som tynger och homo-ankor), eekan (som ställde upp när fum behövde henne eller när igelkotten vägrade lämna) eller carmling (som verkligen anpassat si till jönköping, dialektalt, pojkvännamässigt och ur bostadssynpunkt...) och många fler. Familjen växte sig enorm.
Lite random minnen:
- Uteliggarrobban hittar en ölburk, blir del av reklamen...
- Insparken och allt som hände. Alla människor.... Sveriges kortaste taxiresa?
- Frukost (endast, o lite sömn) hos frugan, och hur man lämnar eniro-huset i kavaj o rufsigt hår "dagen efter-look" utan att snacket ska börja gå...
- Mannen, myten legenden. Gotland, mexiko eller tyskland. Geografin e oviktig, d e damerna som gäller....
- Klättrande musen, utan byxor och med årets porrigaste hemsläp. "Värre än FIB-aktuellt..."
- Olivmannen som ena dagen funderar på breddning av dörrposter och andra dagar funderar över åldrar.
- Kvällen då jag var nyktrast på kåren efter att däckat lagom till bollibompa...
- Fikan på johans efter mycket övervägande o film på d...
- Dyttes djupa bloggar o danslärande...
- Förlusten i NHL mot hultan, kom efter sveriges mest haussade matchserie...
- fadderutbildningen med bästa supportern och sen grillning med uskottet...
- den nattligaste promenaden ja någonsin gått, 1 km i sand dessutom...
- kåren...
- mc-turen med stort t (eller M?)... missade glassen men mys ändå...
- calippo i gräset och solskyddsfaktordiskussioner... (solskyddsfaktor 20 gör att det tar 20 gånger längre tid att uppnå samma bränna som utan)
- Lasagne hos mästarkocken. Följde sedan upp med såväl pastasallader som fiskrätt o finmackor... sicken kille.
- Middagen och följemiddagen. Den första med gitarr o sen natt som följd och den andre utsökt i regi av de båda vackra stockholmskorna....
Så kom då sommaren. Uppsatsen hade finslipats å lämnats in och jönköping fylldes av viklädda o svartklädda studenter med mössa o skumpa. Och visst fanns känslan där. Den lyckliga men lätt vemodiga känslan av sommar men även dess nackdelar. Splittringen från vännerna. Saknaden. Hej-dån sas och det blev jobbigare och jobbigare. 2 månader men ändå så länge. Tur att några finns kvar. Latbilarna fraktade runt de berusade och spred glädje men plötsligt är hockeyspelandet mindre frekvent och ölen på piren tas i allt mindre gäng. Minns känslan då man var ännu mindre och sommarlovet skulle börja. Suger på den känslan nu och ser fram emot sol, visingsö och glass-promenader.
Kvällarna då? Dom är allt somriga dom också. Att stå klockan fyra och bara insupa lukterna och känslan. Värmen. Se sig om i den tysta staden. Att stå å prata i natten påminner också om vilken årstid vi nu inträtt. Inget man skulle gjort i vintras. Fler timmar på fotbollsplanerna i strålkastarnas ljus och längre tid med vännerna. För man sover mindre. Svårt att sova, vetandes att där ute finns sommaren.
Så kom då sommarens idrottsliga höjdpunkt. Sist det begav sig satt jag på min egen student i kostym och drack asti och åt jordgubbar med snäckan i örat. Sverige spelade mot nigeria och gjorde en bra match. Bättre än årets inledning. 0-0 mot T&T är inte ens värt att kommentera. Tur matchen var av ringa värde. Nu tar vi Paraguay. Men oavsett sveriges spel finns lyckan där, bara i att det spelas vm. USA-Tjeckien nu, väcker ändå känslor.
English Summary:
Horses that moves the lawn.[Då förra inlägget försvann mystiskt kommer d i repris här]
11 juni
Med rödbrända axlar och en lägenhet begravd i stök sitter jag o funderar på livet tittandes på mexiko iran i repris. Fotbollsvm är igång, sommarn är här och livet e allt bra bra. Ögonlocken klipper o tvingar mi att skjuta på utlägg om sveriges inledning, sommarnätter med uteblivna promenader och skolavslutningarnas känslosvall. Stay tuned.... English Summary: Wanna go for a walk?
