annonsörer?

(hela bilden är en annons från smooth)

Med lite för lite hockey-look och lite för ofarligt uppdrag gjorde jag idag en macgyver. Eller bra nära i allafall. Efter två timmar på den gula lilla fyrhjulingen, och så klart långt från hemmets trygga vrå, tog plötsligt det roliga slut. Mitt framför ett skara åskådare hostade motorn till och blev sedan tyst som en bäbis i kyrkan. Coolhetsfraktorn hölls upp i det längsta men till slut var det dags att försöka starta åbäket igen. Fortfarande till publikens förtjusning. Batteriet tog slut men inte showen. Kick-kick. För att göra mig av med de snyltande avbröt jag här mina försök och lade mig raklång på det för stunden lilla kräket till vägmaskin (offroad kanske) och vilade. Väntade. Kanske på bättre tider, ett torkande tändstift eller bara på ensamhet. Den kom. De gick. Jag började felsöka. Utan att ha någon mekanikerutbildning i ryggen kunde jag snabbt konstatera att en sladd sällan hänger och släpar i marken när fyrhjulingen kommer ut från fabriken (som thåström skulle kunna uttryckt det i en annan munter visa) varpå jag letade efter lämpligt ställe att fästa den i. Tändstiftet verkade som en bra plan och jag kunde sedan, med ett vackert leende i ansiktet och hjälmen på sne, köra vidare. Dock var den lyckan lika lång som vägen mellan kylskåpet och spisen i min stora lilla etta. Kort. Alldeles för kort. Nytt stopp men samma problem. Löste det igen. Här kom då MacGyver-handlingen in (upp till läsaren att avgöra om den håller MG-klass...). Med tejp (utan ståltråd, bambuskott och en gammal båtpropeller) lagade jag felet och fick samtidigt tuggumi på armen. Fastnade i håret (på armen) vilket jag avlägsnade med min medhavda matt-kniv. Händigt igen kan jag tycka. Så iväg igen, och nu funkade det. Vilken kille. Vilken åktur. Vilken story!

English Summary:
Watch out for the tape.